I love poker

Då är man hemma igen efter 48-timmarsäventyret i Dublin!

Det var riktigt, riktigt roligt under helgen där man träffade mängder av gammalt och nytt folk!

Fredag eftermiddagen ägnade vi tiden på en äkta irländsk restaurang där jag käkade en jättegod Fish and Chips som man bara måste äta när man är i Dublin! Det var massor av svenskar på den restaurangen - tror vi var nästan 25 stycken där!



Sedan bestämde vi oss för att gå till dövföreningen, dels för att betala turneringsavgiften och dels för att träffa lite folk där och spela poker för dom som ville det.

Jag spelade en S´n´G-turnering för 20 €, en niomannaturnering med Weiten och David J. Jag ville se irländarnas sätt att spela poker. Några var på nybörjarnivå och andra var lite mer skickliga. Dom som var på nybörjarnivå höll förvånansvärt låg nivå - dom kunde knappt reglerna och dom kunde spela med vilka händer som helst! Jag tror jag spelade typ 1 ½ h, och min stack krympte ner till 2000 och när jag fick upp KK gick jag all-in. Fick syn av Sarah-Jane Moloney, Ciaráns syster, som hade AQ och träffade A både på floppen och turn.

     
     

Lördag morgon - vandrarhemmet vi bodde på bjöd på en äcklig frukost - rostat bröd med juice eller te. Har dom ingen fantasi...? Annars var det helt OK vandrarhem, riktigt bra läge - mitt i gräddan (Temple Bar) och OK standard på rummen. Temple Bar är huvudgatan där det finns massor av pubar, nattklubbar och restauranger.

Det var vackert, varmt och fint väder på fredagen men lördagen var det regnigt, blåsigt och kallt.

När jag kom till casinot blev jag rätt förvånad - dels för att den inte höll lika hög klass som Cosmopolcasinona i Sverige och dels för att casinot inte sålde alkohol överhuvudtaget! Så jag och några andra tog en öl på närmaste puben innan turneringen för att stilla nervositeten...

Först när jag tog emot min bordsplacering visade det sig att jag skulle få sitta tillsammans med tre andra göteborgare (tror det var Tommy H, Micke Sjöberg men minns inte tredje personen) tyckte jag inte det var så roligt så jag gick tillbaka till turneringsmanagern och bad om att få byta bord.

-Why? Frågade hon.

- Too many swedes on my table sa jag.

Hon flinade och sa nej först. Sedan drog jag med att jag hade flugit ända från Sverige och sa pleeeeeease...
- OK, sa hon och jag fick ett nytt bord.

Det går inte helt undvika svenskar på den här turneringen i och med att vi är så pass många men Christian Telkkonen och Andreas Björck blev mina svenska bordsgrannar.

  

Turneringen tog start klockan halvtvå och nu var det igång! Hade höga förväntningar och sett fram emot den här turneringen ända sen jag bokade flygbiljetterna i augusti! Fan vad det här ska bli skoj tänkte jag! 70 spelare kom till turneringen.

 

Jag tror detta hände efter 15 minuter in i turneringen - Weiten reste sig upp och alla i lokalen applåderade åt honom. Han åkte ut först av alla och det ska man kanske inte vara så förvånad över? Alla vet vi ju att antingen är han fågel eller fisk....Den här gången fick han ikläda sig fiskrollen...  Hur detta hände får han själv skriva i kommentaren.

Bara ett par minuter senare när jag sitter i BB har jag 10 9, på blindnivån 25/50. Tror det är typ 5 spelare som har limpat in.

Floppen kommer J 8 K tror jag. Rundcheck.

Turnkortet J.

En betar 50 och jag synade henne och det var bara vi två spelare kvar.

Riverkortet 7 och nu satt min stege.

Jag satsade 275 och hon dubblade upp till 550. Jag var rätt säker på att hon träffat J och därmed triss. Jag reraisade till 1500. Hon gick all-in och efter typ 10 sekunder kände jag bara att jag var tvungen att syna henne - efter min bild hur irländarna spelade på fredagkvällen. Jag visade min stege och hon J8 - därmed hade hon kåk! Jag blev helt chockad! Jag trodde jag blivit utslagen nu men det visade sig att jag hade 1000 kvar. Där satt jag i chocktillstånd och kände stor antiklimax. Knappa 15 minuter spelade och jag var nere i 1000 nu. Jag som intalat mig själv i flera veckor att ta det lugnt dom första blindnivåerna och kolla motståndarna.

Fan tänkte jag! Jag skulle bara synat hennes bet på 550!!!

Ja, nu var det väl kört för min del men jag hade trots allt 1000 kvar och blindsnivåerna fortfarande låga. Nu var det bara att vänta på bra kort, position och köra på!!!

De tre första som åkte ut ur turneringen var svenskar! Weiten, David Johnsson (som blev utslagen av Björnham) och Kent Johansson. Det såg inte bra ut! Pinsamt värre...

Jag slängde massor av kort, och tror det var på nästa blindnivå 100/200 som detta hände:

Återigen på BB fick jag Q5 - även här var det typ 5-6 spelare. Floppen Q53 tror jag. Perfekt! Rundcheck. Minns varken turn- eller riverkortet men två par i Q5 hade jag nu. Jag körde all-in och fick syn av en kille som hade AA!!! Jäkla tur för mig att han inte höjde upp före floppen! Upp till 2500.

Jag slängde massor av kort under level 3-6 (75/150-200/400) och min stack sjönk ner till 1800. Total korttorka!

Sedan några minuter innan middagspausen, när jag var på dealerpositionen hade jag AJs och gick all-in med dom korten. Fick syn av BB-killen som hade K5s. Jag tänkte, vad fan han synar för! Mina hålkort höll och jag var tacksam för att han spelade så löst som han gjorde...

Under dom här två timmarna var det otroligt löst och aggressivt spel - framför allt av irländarna. En som hade den imagen att höja stenhårt varje gång han skulle spela en hand, och en som hade otroligt löst image att han kunde bluffa med 5 2 och satsa 2-3000 efter riverkortet! Både jag och Andreas Björck blev chockade över hur vissa kunde spela, eller ens om de KUNDE spela poker?!

Tyvärr höll inte dealarna så mycket högre klass heller för den delen - dom stressade upp en och dom kunde INTE vara objektiva som dom absolut måste vara! Ett exempel var efteråt när jag vann med tvåparet (Q5) mot AA-killen - den kvinnliga dealern sa till honom att han skulle höjt före floppen!!! Herregud min skapare!!!

Ett annat exempel var när två personer var all-in, den ena hade AA mot AJ och det kommer upp fyra i samma färg. Efter att dealern lagt riverkortet som också är i samma färg (vilket innebär att både får färg och det blir split) knöt han näven och gjorde typ en segergest!

Det var också många som använde mobilen när dom var i spel och det hade dom blivit informerade om före turneringen att korten kunde förklaras som döda men ändå hände inte detta en enda gång.

Efter middagspausen var det dags för blindsen 300/600 (level 7) och jag hade 3600 kvar nu. Jag var tvungen att dubbla upp nu och när jag var i mittpositionen gick jag all-in med 7 7. Fick syn av en irländsk man som hade 10 10. Brädan kom inte till min hjälp och jag åkte ut på 56:e plats.

Jag får nog vara rätt nöjd med mitt spel från det jag hade 1000 och ända fram tills nu. Spelade nog rätt under den här tiden. Det är otroligt svårt att spela när man har så lite i marker med tanke på hur mycket dom andra har.

Det var bara två alternativ som gällde för mig, fold eller all-in. Det skulle kosta mig för mycket att bara limpa in - det kunde ju också bli reraisningar och den risken ville jag inte ta.

Jag var så klart väldigt besviken och gick till närmaste pub. Njöt av en pint öl, kollade på Premier League-fotboll och smälte min turneringsorti. Gick fram och tillbaka några gånger mellan puben och casinot för att rapportera till Linda H och Henrik A som i sin tur skrev i PTGs gästbok. Hoppas ni läsare hade nöje av denna service???

Före turneringen trodde jag att fem svenskar skulle kunna nå finalbordet. Det blev tre som kom dit, Patrik P (PP), Micke S och Magnus Olofsson (Mao) från Örebro. Det måste väl ändå vara rätt bra facit för PTG att två av våra spelare nådde finalbordet?! Mao kom på 8:e plats och PP kom sexa till sist. Micke Sjöberg var shortstacked länge och till sist blev han utslagen på 5:e plats. Bra jobbat, PP, Sjöberg och Mao!!!



     
   

Jag har inte riktigt koll på hur det gick för de övriga svenskarna, det var så många att ha koll på.

Som sagt höll inte Fitzwilliam Card Club hög standard - det var rätt typiskt brittisk standard. Heltäckningsmattor, två kranar i tvättstället, en för kallt vatten och en för varmt vatten, markerna var lite väl lätta tycker jag och garderoben! Ja, kolla bilden får ni se...

Fast casinot var rätt generös - man fick fri dricka och man fick mat av dom. Sedan fick varje spelare en spelmark värd 10 euro som man kunde spela för på Black Jackborden eller roulettborden. Jag sökte lyckan på BJ och fick upp "stacken" till 30 euro sen slutade jag. Man ska väl sluta på topp? ;)

När det var fyra kvar på finalbordet, tre irländare och en från London gick de flesta av oss till puben igen och där satt vi till stängningsdags, 12 tror jag och några gick vidare till en nattklubb medan jag, Tommy H, David J och Christer M tog taxi tillbaka till Temple bar där vi gick in på en pub och tog en öl och tjötade om hur kvällen/turneringen varit. Sedan lite nattamat på en hamburgerrestaurang i närheten av vandrarhemmet. Sova några timmar innan vi stack till flygplatsen vid niotiden. Hemma igen redan kl 14.

Pub - kl 1 på natten

Tyvärr blev det väldigt lite sightseeing i Dublin, vi hade ingen tid alls att gå omkring i stan och det är väldigt synd tycker jag. Jag tycker Dublin verkar en fin, mysig och trevlig stad att gå omkring i, med många mysiga pubar.



Lite liv på Temple bar kl 1 på natten i ösregn...

Jag är inte säker på att det är sista gången jag är där, jag kan mycket väl tänka mig att återvända dit nästa år igen, om de ordnar en ny turnering (gärna ett annat casino!) och då vill jag ha mer tid att utforska Dublin och Irland! Det är en härlig atmosfär i själva befolkningen och staden! Jag fick tillfälle att bekant mig med några döva irländare på puben efter turneringen och det var mycket trevligt!

Sammanfattningsvis: en mycket härlig upplevelse i Dublin!!!